Läste idag på Ninni Österholms blogg om det jobbigaste man kan gå igenom som hundägare, att ta bort sin hund. Fick mig att tänka på Zaaris vilket jag fortfarande inte riktigt orkar ta itu med ännu, kan inte tänka på honom utan att gråta. Det var ett sådant misslyckande, alltihop och trots allt det jobbiga kan jag sakna honom massor, på samma sätt som jag saknar valpen Wilson vi hade i Oman. Han som kom med fulla magen i sand och som skulle matas var fjärde timme dygnet runt och som vi sedan hittade ett nytt varaktigt hem till....jag saknar honom massor och undrar ofta vad han gör. Och kattungen Babe som dog för oss medan hon var på kattpensionat i Dubai i väntan på att få flyga till Sverige, henne saknar jag så mycket att det inte är klokt ibland, vi var ju med när hon föddes...
Alla dessa fyrbenta som kräver så mycket av en hela tiden men som ändå är något av det viktigaste och mest värdefulla jag har i mitt liv, jag minns dem alla hur jobbigt det än är ibland. Det finns tillfällen när jag tänker att nu är det nog, jag orkar inte utsätta mig för denna känslomässiga berg- och dalbana som det innebär att få ett nytt litet liv här hemma men så hamnar jag alltid där ändå med mina fyrfotingar.
Vi tänker på dig idag Ninni och på Zala och önskar henne all lycka där hon är nu.
Kram till dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar